2014-06-01 - 15:14:33
Tankar

första juni tjugohundrafjorton

känns som att det va augusti i går, tror jag aldrig lämnade förra året. tiden går för fort! men snart är det midsommar, sen är det massa som händer under sommaren, resor & annat kul. juni - juli - augusti kommer gå så fort förbi! men jag vet inte, skulle görna hoppa över augusti, kommer aldrig vara en månad som jag kommer gilla, men samtidigt alltid den månad som kommer betyda extra mycket livet ut. ♡

... en närmare bild på Davids gravsten ♡

... i fredags blev de mys kväll & taco - så galet gott!

2014-05-24 - 09:42:00
Allmänt

update |

vi började helgen lite tidigare, i torsdags va vi ute & åt tre rätters med Anders bror & tjej - super mysigt! kvällen avslutades med kubb & sista kvarten på hockeyn :) igår hade jobbet personalfest på strike, jätte roligt! idag blir det kanske en sväng på marknaden, efter de vidare hem till becca med fina vänner & grilla. imorgon är det dags att rösta, missa inte de! sen hem till Anders föräldrar och fira mors dag, min kära mor firas nästa helg ♡
 
 
__________________________
 
väldigt konstigt att mors dag närmar sig, hade saker vart annorlunda hade jag också firat mors dag. hur gör man nu? känner mig inte som en mamma, men jag har en son i himlen. hittade en video igår som jag la upp för precis ett år sen, när vi är hos bm och lyssnar på david's hjärta, 150 starka slag/min, den lilla videon gör att allt känns verkligare. då i v 30 ungefär och ingen aning om vad som skulle hända 10 v senare. svårt, känslorna man känner dagligen är ibland svåra att hantera, fortfarande inte förstått vad som egentligen hände. jag ser andra som är med om samma & kan begripa deras förlust, men inte min egen. jag gråter & är ledsen men ibland vet jag inte varför, vet bara att jag alltid kommer känna smärta & saknad, David har lämnat ett stort tomrum i våra liv ♡
 
älskar & saknar dig, föralltid
 
 

2013-12-22 - 08:00:00
Family & Friends

fjärde advent | ♡

önskar er alla som tittar in här en super mysig jul. det har verkligen vart ett tufft år. kommer spendera de sista dagarna under 2013 med familj & vänner. ta vara på livet mina vänner.  vi ses 2014 / <3
 



2013-12-13 - 11:23:00
Tankar

Lucia | 13 dec

när allt hände i augusti trodde jag nog aldrig att tiden skulle gå så fort. nu fyra månader senare är det december & lucia. jag kan inte annat än att se tillbaka på dessa fyra månader, de senaste året och fundera på vad som hände, va det verkligt? jag sa i början att jag inte förstått och det gör jag inte än. de enda beviset jag har är tomheten i mitt hjärta, att något saknas. denna jul kommer bli jobbig, vi berättade för familjen på julafton, då var jag i v 7 & sa att de va tidigt & att inget va säkert än. tänk om vi bara visste då. att jag ett år senare skulle va mamma, men till en liten ängel. känns som att det aldrig kommer bli lättare att leva, men man försöker ändå få sorgen att fungera i livet inte låta varken sorgen eller förnekelsen ta över, utan skapa en balans. när sista blodprovet kom kändes de som att hela händelsen fick en punkt i slutet. jag försöker verkligen se fram emot saker men det är väldigt svårt för man dras tillbaka till vad som hände av alla olika anledningar. nu måste jag försöka smälta de faktum att vi aldrig kommer få veta vad som hände och det är otroligt jobbigt, att inte veta & samtidigt försöka lägga skulden på något annat än sig själv, när man inte vet vad det är. som mamma är det ens jobb att skydda sitt barn mot allt. så att få uppleva total maktlöshet har vart kämpigt. att inte kunnat göra något för honom, utan att allt redan va över utan att man kunnat göra något åt de. ett nytt kapitel i livet började när vi förlorade vår efterlängtade son & man kommer nog aldrig bli densamma igen. jag önskar mig inget annat i julklapp än att jag hoppas på att framtiden är ljus, att familj & vänner är friska, att något kanske händer som får oss att se annorlunda på vad som hänt. att jag om flera år ser tillbaka på livet och kanske ler.

2013-11-29 - 11:49:33
Tankar

minskade fosterrörelser

det största behovet jag känner just nu ibland är att jag bara vill skrika åt alla gravida, att minskade fosterrörelser inte är okej. att de ska hålla koll, åka in i tid och inte tänka för mycket på vad som är rätt eller fel, bara följa hjärtat. ser gravida överallt och jag vet att de är så himla lyckliga, men varje dag får någon vara med om det jag var med om den 14 augusti, få veta att hjärtat slutat slå. det är så hemskt att sitta inne med den här informationen, för man får inte prata om de. gravida vill inte veta, och jag förstår dem, absolut. men hade jag vetat, kanske jag suttit här idag med david i min famn. även om jag var in till förlossningen under graviditeten, flera ultraljud & CTG remsor, kände mig så onödig då det visade sig att allt var okej, alla gånger - förutom den sista. att det gick så fort har jag väldigt svårt att hantera.
 
hade vart annorlunda om jag inte vart på någon kontroll på 2-3 veckor, men eftersom jag gjorde ultraljud bara en vecka innan och var till barnmorskan två dagar innan och fick höra hans hjärta, allt såg så bra ut, sen slutade allt. idag kollar jag tillbaka och undrar om jag under hela graviditeten kanske visste, att något skulle hända, jag visste bara inte Vad. jag kollade om jag hade havandeskapsförgiftning 4-5 gånger, graviditetsdiabetes, åkte in till förlossningen varje månad, men även om allt såg så otroligt bra ut fick jag ändå känslan av att något var fel och att jag verkligen behövde göra allt, kolla att allt var okej, vilket de hela tiden visade sig att det va. hade så gärna fått veta vad som hände, det är väldigt jobbigt att försöka bearbeta att det var psd i magen. eftersom det inte är något som man vet vad det är, vad det beror på, och ärligt om det ens var de? "friska barn dör inte", hör jag om och om igen.
 
jag tycker det finns så fina människor som vart med om samma sak, men är så tråkigt att det ens är så. barn uppropet, VSFB, spädbarnsfonden, med flera. det finns så mycket stöd att få och jag är glad att det även finns information till gravida, som Vill veta vad som kan hända. men när man läser om vad som sker i varje vecka och att de sen i v.38 står att minskade fosterrörelser är okej, då är det inte så konstigt att man tror på de, eftersom allt annat stämt fram till dess.
 
 

vill så gärna gå in på bloggarna och varna, men eftersom man gjort det förut & fått höra att man inte ska det, så tar det emot. man fick så mycket skit. men något ingen kan ta ifrån mig är att skriva vad jag vill, varna vem jag vill, på min egen blogg - då har jag iaf försökt än att blunda & vända ryggen mot de som inte Vet.
 

2013-11-22 - 22:35:00
Tankar

22 nov

det är som att man blickar tillbaka på en mardröm varje dag, bara de att min värsta mardröm blev till verklighet. känns inte som att jag kan komma undan mina tankar, på vad som hänt oss, om och om igen spelas de upp i mitt huvud som en sjukt dålig film man inte kommer ifrån .. behöver nya fina stunder att blicka tillbaka på, men hur ska något kunna bedöva denna otroliga smärta man bär på varje dag. skulle så gärna vilja svara att man mår bra när alla frågar. julafton närmar sig, då är det ett helt år sen vi berättade för familjen att vi väntade david. de var så fint och skulle bli ett minne för livet. vad hände? hur kunde detta ske?
 
det är så tomt och tyst utan dig här D ♡

2013-11-15 - 17:30:00
Tankar

fina ni ♡

sitter och funderar på hur mycket stöd jag får, både från nära vänner, familj och helt okända personer. varje dag besöker ni min blogg, ni skriver till mig både på bloggen, i mail, sms, facebook, instagram, allt värmer oerhört!
jag trodde verkligen inte att jag skulle få så fint stöd från omgivningen när vi förlorade david, kände att jag inte ville lämna sjukhuset för jag ärligt talat inte visste vilken värld jag skulle kliva in i, ett helt nytt liv, men är så glad att jag va rädd för ingenting. men sen finns de personer som man skulle kunna förklara vad om hänt oss flera gånger om utan att de förstår, medan de finns andra som förstår utan förklaring. tack! ♡ 
 
har man inte förlorat ett barn så kan man förstå men inte veta va man går igenom. jag är så glad att vi inte är ensamma och faktiskt kan finna stöd hos andra som vet hur det är. ni är grymma och så starka! ni kanske inte vet om de men bara att vara inne på era bloggar och känna igen sig i så mycket av de ni skriver är jätte fint för mig / kram på er!
 
Denise Linda Thea Kristine Ullis Camilla Mimmi Marie Tanja Linn  .. och många fler! 

2013-11-09 - 10:54:00
Tankar

jag längtar ..

jag längtar till mycket.
 
jag såg fram emot att få blogga om brist på sömn, bebis kläder, promenader, mamma träffar, bebis bus, bara en bild på någon i familjen tillsammans med D, saker som aldrig hände. blev utbytt mot begravning, planering, gravsten & sorg, jag vet ärligt inte om jag blir starkare av att skriva eller om jag kommer djupare in i sorgen. får ut så många känslor när jag skriver, men om det är något som gynnar mig eller inte är något jag måste börja tänka på ..
 
jag längtar till den dag då jag inte får dåligt samvete av att drömma & tänka. skuldkänslor av att köpa saker till en bebis i framtiden, att ens tänka på en bebis, de skulle ju vart Annorlunda.
 
allt jag gör just nu känns fel. vill så gärna ha en bebis i min famn, men bara tanken känns så konstigt, som att det är ett klartecken för omvärlden att vi gått vidare, jag kommer aldrig kunna gå vidare, så känns de. även med en bebis i min famn kommer saknaden av D vara en del av mig & han kommer alltid ha en plats i mitt hjärta. 

 
 

2013-11-01 - 09:22:00
Tankar

1 NOVEMBER / ♡

redan november? tiden går för fort. imorgon blir david 11 veckor, känns otroligt konsigt fortfarande och vet ärligt talat inte vad jag ska skriva här längre, inget jag kan säga eller göra får honom tillbaka. anders drömde inatt att vi var på sjukhuset, efter en halvtimma så hade han vaknat, det är ungefär den verkligheten man skulle vilja ha istället. just nu känns de som att man befinner sig i ett stort hål som man inte kan ta sig ur. men jag har hela tiden tänkt hur jag ska kunna ta mig ur, men jag tror det är omöjligt. vi kommer nu finnas därnere, långt från verkligheten. ibland tittar solen förbi och skiner upp vår vardag men annars kommer de förbli ett mörker. har försökt så länge nu att fundera och försöka gå vidare, något helt omöjligt ..
 
imorgon besöker vi dig min fina D, har köpt så mycket fint till dig / ♡
 
 

2013-10-11 - 17:20:00
Tankar

måste skriva av mig ..

.. har under dagen läst så mycket om hur man ska tänka på fosterrörelser i slutet av graviditeten och att man verkligen ska hålla koll. var tusan fanns den informationen NÄR man var gravid? även om jag nu åkte in två gånger under den vecka som david somnade in så såg ju allt normalt ut även fast jag sa att han inte sparkar lika mycket då som innan, men han va ju inte den bebis som sparkade så mycket men när jag tyckte att de verkligen blev mindre fick jag höra att allt såg bra ut efter ultraljud och att de kan bli färre sparkar i slutet för att "det är trångt" eller "bebisen sparar krafterna inför förlossningen", jag blir så ledsen och frustrerad, är de det barnmorskor och läkare dagligen säger till gravida är det väl inte så konstigt att det blir psd i magen eller vad de nu är för anledning, åh suck, det måste bli ändring, om bebisen inte sparkar som den ska blir man inlagd med ctg under en hel dag istället för 30 ynka minutrar om man vill? jag minns när jag var i v. 36 och var in till förlossningen för minskade fosterrörelser så fick jag nästan böna och be om att de skulle kolla ultraljud också för att se att allt var okej. att så många barn dör i magen efter v 37 när de faktiskt är klara & redo för livet utanför magen är så hemskt och onödigt. 
 
men nu inför nästa graviditet pratar alla läkare om att de kommer bli fler kontroller och att de kommer kolla extra noga - men hallå? de va ju inget annorlunda mot graviditeten med david. då hade jag ultraljud veckan innan och ett bm besök där hon lyssnade på hjärtat mindre än två dagar innan, det känns så otroligt hjälplöst, skillnad om jag inte känt något på en vecka och inte vetat när han somnat in, men eftersom jag hade kontroller med både ultraljud och lyssna på hjärtat under samma vecka, vad mer ska man göra? what if .. känns inte som att det spelar någon roll om man har kontroller varje dag under graviditeten, man är så maktlös. vad som helst kan hända när som helst känns de som.

2013-09-29 - 17:41:00
Tankar

graven / <3

Ikväll ska vi till graven, David har två änglar som han ska få. Nästa år kommer gravstenen, hinner inte få dit den innan vintern. Längtar efter att få pyssla & göra fint / <3 innan dess får du ha ett fint kors vid din sida, min lilla skatt! 

allt känns fortfarande overkligt, blandade känslor nu när allt är över, skönt att man kan börja sörja på riktigt men ändå jobbigt att inte ha något att fixa, gravstenen kommer nästa år, då ska vi lägga vita stenar framför graven också. har en skiss på hur gravstenen ska se ut, men har sån beslutångest - hur vet jag vad som blir fint i allt detta? känns ändå bra att vi inte behöver stressa med gravstenen, jag vill vänta, spara den sista biten så länge jag kan känns de som, när den är klar och är på plats finns det inget kvar .. / <3
 
 
 
the future is not ours, to see. what will be, will be.

2013-09-26 - 21:20:00
Tankar

130926 ♡

idag är det 40 dagar sen david föddes. det finns så mycket som jag skulle vilja dela med mig av. tankar, sorg, hur vi mår, allt  .. men vet inte var jag ska börja, och när jag väl gör de så vet jag inte om de är för mycket som jag delar med mig av. jag skulle vilja visa alla bilder, säga allt jag känner, men ärligt så vet jag inte vad folk skulle tycka då.

 

den senaste veckan har jag känt mig så tom - på känslor, tankar, liv. jag saknar david, jag har svårt att förstå, för det senaste året känns mer som en dimma och att inget hänt. dimman som man först kände att man befann sig i när allt hände, men nu tittar man tillbaka och frågar sig själv - hände verkligen allt? var de inte bara en mardröm? jag blev aldrig gravid, gick inte nio månader med david i magen, förlossningen - skedde den? allt känns så konstigt, de blev helt fel. när jag idag tänker tillbaka så är det ganska läskigt hur jag nästan kände på mig att de skulle hända något, inte att något som detta skulle ske men något, att jag kollade allt, åkte in till förlossningen flera gånger och hur jag googlade nästan varje dag på olika saker. de började ju i v 9 när jag ville kolla att de inte var utomkvedshavandeskap och fortsatte så sent som till v 39 när jag även då kände att något var fel och åkte in till förlossningen. men jag kunde inte sätta fingret på vad. men jag visste även att david var en pojke. jag var säker men ändå osäker, jag köpte blå skötväska och pojk kläder, inredde rummet i blått & brunt. tänk om jag kunnat veta att de skulle bli såhär, så jag på något sätt kunnat förhindra de, känner mig så maktlös. börjar jag tänka på vad som hänt för ofta känner jag hur jag nästan förlorar verkligheten, mig själv - blir helt tom på känslor. man lever verkligen i en berg- och dalbana. vissa dagar känns allt för verkligt och andra är de bara overkligt. jag är så tacksam att jag inte är ensam i allt detta. att faktiskt kunna träffa vänner, umgås och skratta, jag vill att alla dagar är så. men samtidigt så vet jag att man behöver dagar att bara gråta, bearbeta och försöka förstå. allt de man trodde skulle vara svårt reagerar jag på men jag klarar de rätt så bra tycker jag. prövningar & påfrestningar, som man måste hantera och ta sig förbi. imorgon får vi träffa david igen, men inte alls på de sätt som jag vill. de har gått så fort, jag hänger inte med.

 

de känns som att tiden stannade när jag fick veta att david inte levde. jag har försökt tänka bort att david när som helst under de senaste två veckorna kremerats. mitt lilla barn … de är för stort att ta in. 

 
 

2013-09-24 - 10:04:00
Tankar

nerver give up on something you can't go a day without thinking about /

 



2013-09-23 - 00:00:00
Tankar

Frågestund /

 


/ ni får vara anonyma, frågorna kommer inte synas bland kommentarerna & jag svarar på dem efter urnedsättningen den 27/9 <3
 
 

2013-09-19 - 23:30:00
Tankar

made with love

tycker de senaste året gått så otroligt fort, om snart en månad fyller joline 1 år! vad hände med tiden? känns som att de senaste året skett under en - två månader, gått så fort! känns mer som att vi står stilla och allt annat fortsätter som vanligt, jag har ingen tidsuppfattning på något konstigt vis, svårt att veta vad de är för dag och helt plötsligt så är de kväll när de känns som att man precis klivit upp.
 
jag hoppas att tiden går fort, så man kan läka både psykiskt & fysiskt. l äser ganska mycket att de som förlorat barn tycker det är svårt att se andra få barn, jag förstår de, men jag hoppas att jag kan glädjas åt vänner som får barn och ändå försöka ignorera sina inre demoner, dessa fula tankar man får. när man ser och läser om personer som jag ibland inte tycker förtjänar att få barn, jag blir arg, förbannad, ledsen och ser bara orättvisa i att vi som verkligen planerade och önskade att david skulle få vara med oss inte fick den möjligheten. de kanske (jag hoppas) blir lättare när vi själva får ett levande barn, så man kan börja släppa all ångest man har över att vi kanske inte kan bli gravida, kommer vi bli föräldrar? alla dessa frågor man inte har svar på idag. 
 
jag skulle ljuga om jag sa att varje dag inte är en kamp. att försöka gå vidare, men ändå inte för fort och verkligen tänka på vad som egentligen har hänt, maN behöver tid till att förstå vad som faktiskt hänt. för andra som står på utsidan och tittar in förstår nog direkt, och kan börja bearbeta allt .. men hur ska man kunna bearbeta om man inte ens vill förstå, ta in allt som hänt? tror man behöver ta in allt i små doser, annars går jag nog under .. längtar till återbesöket, så man kan få ställa alla dessa frågor man funderar på. vill ha svar. men är rädd att de inte är något som kommer hända.
__________________________________________________
 
idag var det en bra dag, jenny gabriel och andré här på lite fika, alltid lika trevligt / <3 sen åkte anders iväg med daniel till örebro på en föreläsning medan  jag boade in mig hemma hos rebecca & joline. lagade mat & pysslade. är så tacksam över att jag har så fina vänner, som lyssnar & finns där för oss.
 
__________________________________________________
 
imorgon ska vi äta middag på piazza di spagna & gå på bio, den 20 augusti hade vi vart tillsammans i sex år, kändes dock inte som  att vi kunde fira just då och de var väldigt mycket som hände, vi åkte hem just den 20 augusti.  så vi flyttade fram de lite, och kände att de passade bra nu, 20 september istället :) 
 
puss / kram
 
 
 

2013-09-15 - 23:55:00
Tankar

de jag va rädd för ..

.. har hänt en annan. när david föddes kände jag att vi hamnade i en unik situation, oftast vill man ju dela med sig av så mycket man bara kan. jag valde dock att ta bort många på facebook bland annat, just för att jag inte kände mig bekväm med att lägga ut bilder på david och vår resa. därför valde jag att radera de som jag inte står nära, och bara ha kvar de som jag verkligen litar på, just för att de inte ska ske de som nu hänt en annan tjej som mist sitt barn. några har alltså tagit hennes bilder från hennes blogg och utgett sig för att vara henne - vem gör något sådant? varför? 

 

jag sa redan när jag fortfarande var gravid att jag skulle vara försiktig med att lägga ut bilder på barnet just för att man aldrig vet, jag kände även att jag ville vara lite försiktig med att lägga ut bilder på graviditeten men samtidigt inte, jag ville visa alla min fina mage & hur mycket vi längtade efter att bli föräldrar. nu när de här hände oss kände jag att jag inte ville lägga ut bilder på honom som någon annan kunde utnyttja. inte för att jag trodde att någon skulle ha mage att göra så men man kan ju alltid bli överraskad och jag kände att de är bäst att vara helt säker och inte ångra något. om någon skulle ta bilder på mig när jag är gravid eller innan, de är inte alls samma sak. de som jag vill ska se david är mina närmsta vänner, de jag litar på till hundra procent. jag förstår faktiskt egentligen inte vitsen med att lägga ut bilder på david, för främlingar att se, vad får de ut av dem? de har ingen aning om vem jag är, vad som hände david och vem säger att de ens bryr sig? kanske bara är nyfikna. 

 

de folk måste förstå är att man delar med sig av något som är väldigt privat, man delar med sig av mer än vad man kanske egentligen borde, men samtidigt, varför inte? men jag skulle aldrig äventyra att någon annan skulle ta bilder och använda dem själv. internet är ändå internet, man måste vara försiktig, oavsett om de handlar om levande eller döda. de som står oss nära har vart på sjukhuset och fått träffa david, skulle någon annan nära vän eller släkting vilja se david så finns det foton på honom som jag gärna delar med mig, har över tvåhundra bilder på honom och vår resa. jag är så himla stolt att vara mamma till en fin liten ängel, han var så perfekt, jag skulle gärna visa upp honom för hela världen, men jag måste vara smartare än så, just för att något sånt här kan hända, men de är helt sjukt att de ens är en möjlighet och att de finns folk som gör så.

 

var försiktiga med vad ni lägger ut, <3

 

 


2013-09-14 - 08:00:00
Tankar

tiden går, men läker inga sår

det är snart en månad sen david föddes, kommer någon lördag blir en vanlig lördag igen, eller någon annan dag som har koppling till david? varje dag som är speciell för oss sen allt hände har jag tänkt, onsdagar, "nu fick jag veta att david inte levde längre", torsdagar "nu tog jag sista tabletterna som stoppade graviditeten" fredagar, "nu åkte jag in till förlossningen", och speciellt under lördagar tänker jag, "nu är klockan 11, nu fick jag epidural. nu är klockan 16, helt öppen. nu närmar sig klockan 19.13 och snart föddes david" .. för si och så många dagar sen. just nu för en månad sen hade jag haft värkar under 29 h och var jag påväg från avdelning 85 till avdelning 33 (förlossningen), sen var de bara 11 h kvar innan han skulle få komma ut / <3 jag hoppas verkligen att tiden kommer läka såren, göra vardagen lättare, att inte känna en klump i varje andetag. kanske fylla de enorma hål som man känner i hjärtat? jag vet inte vad jag kan göra mer än att låta dagarna gå och hoppas på att de kanske blir lättare. just nu skulle de likagärna kunnat vara igår allt hände, de känns som att de inte gått någon tid alls, tiden står stilla för oss men för omvärlden fortsätter den. allt som skett den senaste månaden skulle lika gärna kunnat ske under en och samma dag. jag har ingen aning om när vi hade möte med varken fonus eller prästen, eller när vi åkte till kapellet och klädde på david och la hoom i kistan, allt är somen stor håändelse som skett samtidigt i en klump.
 
 
jag reflekterar ganska mycket över de beteenden man har just nu, jag gillar inte att gråta inför andra, de vet jag sen innan, men att känna att man inte kan göra de ibland blir jobbigt, jag skulle hellre vissa dagar stanna hemma där jag vet att jag säkert kan ligga i sängen och bara låta allt komma ut. det är inte alltid de bästa för mig heller, jag vill försöka blicka framåt och umgås med familj och vänner, jag vill skratta och skapa nya minnen. läste lite om sorgbearbetning, vilka olika sätt man kan hantera allt på och vilka olika steg man tar. jag vet faktiskt inte själv var jag är, har alltid haft svårt att vara självkritisk och svårt att se sig själv. jag har lättare att avgöra var anders är i sorgen och hur andra mår, men när de kommer till att betrakta sig själv är de omöjligt. jag tycker om att sysselsätta mig, reflektera och blicka framåt. något jag jätte gärna skulle vilja va att de som förlöste david är med under nästa förlossning i framtiden, och att den präst och pianist som hade begravningen är med på dopet. de har fått sån betydelse i våra liv, skulle tycka de vore så fint om de var med i framtiden under en lyckligare och annan situation /<3
 
 
 
 

2013-09-12 - 00:47:49
Tankar

Har jag förstått?

Det går inte en dag utan att jag tänker på David. Vad hände - varför? Tankarna går runt och runt i huvudet, men jag verkar inte förstå. Att jag var gravid i 9 månader och haft en förlossning, fått bristningar och har ett barnrum utan bebis, var är beviset? Var är den lilla biten som gör allt detta verkligt?
 
Just nu känns det bara tomt. Har inga känslor förutom de ja inte vill känna så jag trycker bort dem dagligen. Kanske inte de bästa, men hur ska jag annars fungera? Jag kan inte vara i sängen och gråta hela tiden, hur mycket de än lockar. Människan är ganska mäktig ändå, hur man kan vara med om en sådan tragedi och klara av att ta ett steg framåt, sakta ..
 
Kryssningen va välbehövligt, men kort och samtidigt jobbig. På en båt som vi trodde skulle vara enbart vi & pensionärer lyckades vi ju såklart, tokigt nog, stöta på en barnfamilj ett antal gånger, varje gång lika jobbig. Jag har märkt att de inte är svårt att träffa barn, men bebisar, otroligt jobbigt. Den här familjen hade en liten liten bebis. Skulle ta hissen till frukosten och då hamnar de i samma, småpratade lite & fick veta att bebisen bara va 4 veckor, det var otroligt svårt att hålla tillbaka tårarna när jag direkt började tänka att David skulle vart fyra veckor på lördag, dagen efter begravningen. 
 
Puh .. hade gjort allt för att vara i hennes skor, bara under någon minut ..

2013-09-05 - 14:31:00
Tankar

2013 - 09 - 05

igår kom fotot till ramen, blev superfint! han fick också en handmålad uggla med hans namn under.
köpte också en skylt & sten till graven, längtar tills allt är klart - så man har en plats att besöka honom på!

 
 
var på röntgen idag för att se hur akalasin är nu ett år efter förra röntgen & ballongvidgningen, så kommer en sköterska fram och går igenom hur de kommer gå till och så säger hon att hon också måste fråga om jag är gravid för att det är röntgen. var inte beredd, första gången sen han kom för snart tre veckor sen som jag blivit frågad om de från någon som jag inte känner så jag säger "nej, inte längre".

läkaren kommer fram efter en stund och går igenom allt lite till och innan hon vänder om för att gå säger hon, "hade du precis fått barn"? kunde inte hålla mig längre och börjar gråta, så de slutade med att två sköterskor och en läkare står och försöker trösta mig innan vi sätter igång / <3

varje gång någon ny får veta vad som hänt är de som att man själv går igenom allt på nytt.
man blir påmind om allt man gick igenom då och var man är nu, de känns fortfarande så overkligt <3
 

2013-08-07 - 10:22:00
Allmänt

7 aug

nu är det inte många dagar kvar till bf, den 17/8 är den dag vi längtat efter sen jag plussade 16/12 2012. jag har jätte svårt att förstå att vi snart kommer ha en liten bebis hos oss, men längtar så mycket! idag är jag i vecka 38+3, 10 dagar kvar till bf! 
 
har haft fullt upp senaste veckorna, jätte kul att ha något som händer men sen i torsdags har jag haft galna smärtor som gör att jag knappt kan gå, så pratade med förlossningen igår kväll och de säger att de är en blandning av att bebisen försöker ta sig ut & foglossning. 
 
fick även uppleva en "AAAH, NU KOMMER BEBISEN" känsla i måndags, var in till förlossningen i söndags kväll, hade inte känt bebisen sen i lördags eftermiddag. ctg remsan visade att bebisen va ganska lugn så bm ville att jag träffade en läkare som skulle göra ett ultraljud. hon sa att jag hade för lite fostervatten och att jag skulle komma in morgonen därpå för att bli igångsatt. kom till fl kl 8.45 och fick träffa en undersköterska som satte ctg remsa, fick aldrig veta efter om den såg bra ut. fick träffa en bm som gjorde en gyn undersökning och berättade hur igångsättningen skulle gå till. jag var inte öppen något, inget var färdigt och jag skulle få cytotec. NEJ, de tänkte jag inte ta och blev otroligt upprörd att jag hamnat i en situation som kändes hjälplös, de var mitt enda alternativ enligt henne. fick vänta och träffa en läkare som skulle gå igenom igångsättningen igen och när den skulle ske, bebisen skulle alltså ut!  .. trodde jag ja! pratade med läkaren och vi bestämde att jag skulle få göra ett till ultraljud.
 
nu blev det en hel omvändning, skulle inte bli igångsatt längre. den här läkaren höll inte med sin kollega som gjorde ultraljudet kvällen innan utan tyckte att allt såg fint ut och att de inte fanns något behov av att sätta igång förlossningen. SKÖNT! men hur kan två läkare ha så olika uppfattningar? nu i efterhand tänker jag bara; "vem hade egentligen rätt?" den första hade väl aldrig, förhoppningsvis, sagt att de var för lite fostervatten om hon inte tyckt de. men får väl se vad som kommer hända härnäst, bebisen sparkar iaf lite bättre nu <3 jag hoppas att förlossningen går bra vad som än händer, inget jag har kontroll över men jag tänker ändå stå på mig och inte låta något ske utan att jag vill de eller för att jag känner att jag måste.
 

magen i vecka 39 <3


grillkväll hos staaff/lindgren igår

mys vid vad gropen / <3

Tidigare inlägg